söndag 28 augusti 2016

Söndag 28 augusti















Det blev en tur till STYGGFORSENs naturreservat (utanför Rättvik) för mig och Anders idag. Det var jättefint där! Sen lite thaimat ute, och så mys på det...

Nu är det dags för kvällspromenaden...jag har ingen lust alls, men det är bara att bita ihop. Jag får krypa in i Anders varma famn sen då jag kommit hem.







lördag 27 augusti 2016

Lördag 27 augusti


Bipolär. Jag är bipolär. Äntligen en diagnos. Ytterligare en, i o f s...Jag försöker smälta det, och jag tänker vägra skämmas över det!


"tydliga maniska symptom"...."behöver pat omplaceras"....så står det bland annat att läsa i mitt läkarintyg. Jag har vågat läsa det ordentligt nu, nämligen....


*****


Idag kom de i a f så äntligen -de förståndshandikappade som Anders tränar i innebandy. Vi fick ställa in igår (fredag) -IGEN- då det blev att ösregna och åska. Så det blev ett stort bortfall. Vi blev bara 15 personer i slutändan (alla är inte med på bilderna, och jag tog bara två bilder dessutom)


Svärföräldrarna har så bra stolar som är stapelbara, som vi lånade...och ihopfällbara bord.


De kastade pil nästan hela tiden. Och vissa av dem drack cider (2,25%)- och blev så "fulla". De älskar då man retas och skojar med dem.

De blev kvar i sex timmar, till 22-tiden.

Jisses vad Anders är långhårig, han MÅSTE verkligen klippa sig!


Nej, nu blir det natti.





fredag 26 augusti 2016

Fredag 26 augusti


Jag kom på att jag hade lite bilder från STJÄRNSUND som jag kan visa er...jag och Anders tog en vända dit med bilen i helgen (tror det var söndags), bara för att titta lite. Jag har åkt igenom där en gång tidigare, och hade sagt att jag ville dit igen. Så Anders föreslog då en tur dit (det tar ca en timme härifrån Borlänge).


En fin liten by (?).


Jag hade nog dessvärre lite för höga förväntningar, det var inte så mycket att se.


Det enda jag TYVÄRR kan förknippa STJÄRNSUND med, är då Engla så tragiskt blev bortrövad och mördad här för några år sedan. HÄR finns mer info kring händelsen.



Annars börjar jag känna mig lite lättare till mods. Illamående dock av medicinhöjningen. Men mycket mer uppåt. Tack och lov. Dock fick jag en chock då jag fick veta hur länge min läkare fortsatt sjukskrivit mig...det var ett tag...

TILLÄGG: Nu har jag vågat läsa hela sjukintyget (tycker det är så jobbigt att göra det, att se allt negativt om en själv)...anledningen till att jag blev sjukskriven ett tag verkar vara -citerar läkaren: "vid dagens datum befinner sig pat fortfarande under inställning (av litium), som sker försiktigt med tanke på att pat har ett gränsvärde för sin njurfunktion"...

Känns jättetråkigt. Jag känner mig värdelös och usel, det går inte att komma ifrån. Jag hatar att bara gå här hemma. Men. Jag kan å andra sidan inte jobba när jag är så instabil.

Jaja. Så är det.


Idag kommer hela innebandylaget hit. Det har spöregnat på förmiddagen, och nu är det mulet. Men det SKA visst bli fint till eftermiddagen. Hoppas det stämmer? Fast mest hoppas jag att jag slipper bli så illamående som jag blev igår...för då fick jag gå och lägga mig medans mina älskade barn fixade middag tillsammans.

Men min älskade sambo är tack och lov OCKSÅ av den förstående sorten...OM det skulle bli lika idag.


Och vad som helst, huvudsaken det mörka inombords är på väg bort.




*****




Ps. Igår sa de på nyheterna att sonens asylboende SKA stänga. Men personalen har inget fått veta än. Är inte det dålig stil?!






onsdag 24 augusti 2016

Onsdag 24 augusti


Några bilder från trädgården...vi har hur mycket äpplen och plommon som helst. Dessvärre är det prickar på nästan alla äpplen, och plommonen har fåglarna varit på.

Ca en skottkärra med fula äpplen/dag kör vi bort till komposten.


Äldsta dottern ovan.


Lite poolbadande har det också blivit.


Alltså. Vad jag älskar våran stuga! Den är så fin (om jag får säga det själv) Det blev ett sådant lyft för hela tomten!



Som Klara hatar Laban (nedan) Han är det värsta hon vet, typ.


Här är jag fortfarande låg. Men idag fick jag ÄNTLIGEN bli uppringd av litiumsköterskan. Jag har ju sökt henne i några dagar...och det är sorgligt att säga, men min läkare borde nog förbli pensionär på heltid. Han är jättebra. Absolut. Men så vimsig. Jag tog prover för två veckor sedan (som han ordinerat) Dessa prover skulle visa om jag kunde öka på medicineringen. Nu då jag frågade sköterskan hur allt blev, och hon började spåna i det hela- så visade det sig att jag tagit helt andra prover (och inget litiumprov) TROTS att läkaren dokumenterat i min journal att han ordinerat mig litiumprover. Sköterskan hade svårt att dölja sin irritation gentemot läkaren -och hans miss- då vi pratade i telefon. Allt blev så fördröjt nu, sa hon. 
Jo tack. Jag vet....

Så nu tog hon på sig ansvaret och sa att jag kunde höja upp dosen lite grann från och med imorgon...vi måste gå varsamt fram eftersom mina njurvärden gav utslag tidigare.

När jag frågade sköterskan om man kunde må sämre i början (eftersom jag känner mig så låg), så hade hon flera teorier. Dels sa hon att alla reagerade olika. Sen sa hon att om man varit väldigt manisk innan, så kunde man uppleva det som att man blev deprimerad då det lade sig (manin alltså) Och så sa hon slutligen att mina litiumvärden än så länge var så låga, att de knappt var märkbara (och att jag nu kanske har en icke-manisk period). Så ja. Något av dessa tre teorier kanske det är som gör att jag inte alls mår bra.

För det känns som att jag har ett berg att bestiga varenda dag, just nu....


Men jag kämpar. Jisses vad jag kämpar för att hjälpa mig själv. Tvinga mig till att göra något om dagarna. Men kroppen skriker och stretar emot. Som den aldrig gjort förr....


Nya tag. Nya tag.






måndag 22 augusti 2016

Måndag 22 augusti


Jag läste precis ett blogginlägg om utmattning (HÄR är inlägget jag läste). Jag blir så förvirrad varje gång jag läser något sådant. För vad är skillnaden mellan en depression och utmattning? Jag måste nog googla på det. Många som är utmattade verkar ju samtidigt deprimerade? Ångest o s v...det är så mycket som går hand i hand med en depression. Vissa tror att jag är hemma för att jag har "gått in i väggen", och det får dom väl tro? Jag har dock aldrig fått den "diagnosen". Och mig bekommer det egentligen inte VAD det är. Jag vet att jag i flera månader var totalt slut i kroppen efter allt nattarbete, så kanske jag var utbränd parallellt med min depression? Men jag vet vad jag har med mig i ryggsäcken, och vad jag har haft för problem innan. Det står även att läsa i mina journaler.

Skitsamma.

I vilket fall, så är det ju -som jag sagt tidigare- mycket som ni INTE vet. Och ibland önskar jag så att jag kunde berätta allt...idag har jag haft en jättejobbig dag. Som Anders sa nu på kvällen då jag var ledsen, att: "det är mycket som tynger mig". Och det ÄR ju det. Jag försöker hålla ihop, och varje dag är en kamp. Vissa dagar går det så mycket lättare...men så kommer dessa dagar då jag knappt kan ta mig upp i sittande ställning. Dagar då allt bara känns nattsvart. Fast jag inte vill. Åååå vad jag INTE vill att det ska vara så! Jag vill kunna fungera normalt. Som andra människor.

Ja ja. Imorgon är en annan dag. Det är synd att jag är så ensam i detta, dock. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag visste om någon som "var som jag".

Nej, nu springer katterna racerlopp här hemma. Dags att kasta ut dem och sen bege sig ner i sängen tillsammans med min älskade man. Först ska jag dock ta min kvällsdos av medicinen...jag har ingen matlust alls numera, dessvärre. Men jag MÅSTE äta ordentligt då jag tar medicinen. Jag blir så illamående annars. Godis går ju dock ner utan problem...Tyvärr.



Jag hoppas väl återigen på en ny morgondag. Gärna en bättre sådan.







söndag 21 augusti 2016

Söndag 21 augusti


NU, är festen över och det innebär att jag kan delge er lite bus/pranks. Jag börjar med några bilder på mig och Anders -som utklädda. En väninna till mig fyllde ju då 40 år, och hennes dotter 18 år. Dottern är dessutom gravid med hennes andra (!!) barn. Så jag klädde ut mig till väninnan (d v s tant, haha)...och Anders klädde ut sig till den gravida dottern.


Jag sprayade mitt hår med torrschampo, så det skulle se vitt/grått ut.



Förberedelser...


Det blev ju extra kul då Anders inte rakade sig...han såg ut som Conchita Wurst...


Och ååå vad besvärligt det var med "den där magen". Den var ju såå mycket i vägen, speciellt då man körde bil, tydligen...vi hade riktigt roligt åt den där magen under kvällens gång...Anders sa flera ggr att han trodde vattnet gått, då det rann svett på magen under badbollen....

Han verkade dock trivas riktigt bra i rollen som kvinna, hihi...


Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt, men ska försöka hålla mig kortfattad. Vi går raskt över till allt bus!

När jag fyllde 40 år för snart två år sedan, så överraskades jag BL A med att få måla av en naken inhyrd kille. Det var denna väninna och en till som fixade det...Hur överträffar man det, liksom? En underbar fest hade vi då, med massor av roliga minnen.

Men i vilket fall.

Vad hittade vi då (läs jag) på åt denna fantastiska väninna -som själv älskar att retas med andra? Jo. Eftersom jag visste att de nyss fått deras hus omvärderat, så var ju huset såklart snart ute "till salu"...*hihi* 



Brevlådan fylldes med bud, och huset låg även ute till salu på blocket...


Familjen -i fråga- var på semester då denna "nyhet" släpptes, och det började ringa och sms:a i väninnans mobil...

Folk blev tydligen som galna och hörde av sig både IRL och på telefon. En farbror hade t o m kommit hem till sonen (som var hemma då de andra var på semester) för att vilja få komma in på en visning....och då sonen berättade att det hela var ett skämt, så hade farbrorn blivit riktigt sur...*OOPS*

PLUS ATT.

Då de väl kommit hem från semestern, så hade "någon" visst placerat ett lik i sängen...


Hujedamej!
Presenter då?

Ja men vad sägs om ett gäng syrsor? I ett färdiginrett terrarium?




Det var dessvärre slut på vandrande pinnar, därav föll valet på -just- syrsor....

Och ett födelsedagskort lär man ju ge, eller hur?


Det blev ett födelsedagskort i BIG SIZE.


I det stod det bl a "DU FÅR INGEN DYR PRESENT AV MIG..MEN DÄREMOT GER JAG DIG EN LIVSLÅNG GARANTI PÅ ATT JAG ALLTID KOMMER ATT VARA DIG TROGEN SOM VÄN".


I kortet listade jag även 40 olika anledningar till varför hon var en av de bästa! Sen fick hon också en kartong med ett start-kit för en nybliven "tant".

Några exempel på vad jag slängde ner i kartongen, och vad det stod på varje enskild sak:

* En karta över Borlänge där det står: ...Så du hittar hem igen...
* Kisskydd där det står: Tänk efter före...
* Förkläde där det står: En mormor är ingen riktig mormor utan ett blommigt förkläde
* Plockepinn size STOR där det står: Så ni har samma utgångsläge- du och barnen...
* Påse Mariannekarameller där det står: När du har en paus från LCHF
* "Stringtrosor" där det står: När du vill känna dig ung...och sexig...
* Klubba i form av en snopp där det står: När Mickes inte räcker till...
* Kisstratt där det står: Kan även användas som hörseltratt...
* Lim (fixativ) för tandproteser där det står: Så inga oförutsedda olyckor sker...
* Förstoringsglas size STOR där det står: När det är försent för progressiva...


Jag måste bara flika in med en bild på Anders..då vi provade ut peruker här hemma....hihi...


Jag slängde även ihop ett "sista-minuten-korsord" till festen, om de båda...


Nu lite bilder från festen. Jag tog inte så många, då vi mest koncentrerade oss på att umgås- och ha kul. Men här nedan är de två VACKRA jubilarerna. 
Man kan inte fatta att den ena väntar sitt andra barn (innan hon fyllt arton), och den andra har fem egna barn och snart två barnbarn -blott 40 år (!!!)





Mina tre barn var också medbjudna, men sonen jobbade och kunde inte följa med. Men döttrarna var dock med.


Väninnans yngsta son, då han sjöng karaoke.


Det var dessvärre bara jag och Anders som var utklädda, men ja ja...det bjuder vi på!



Tårtan var inte bara superfin, utan den var supergod också!


JO förresten! Under kvällen så blev det visst mer bus..."någon" klädde visst in väninnans bil med gladpack...*ähum*


Min äldsta dotter ville visst gärna vara med här i hörnet på bilden.



Mina flickor. Big sis, och lil sis.


Vi har då några interna skämt -jag och väninnan, så mina flickor hade text på deras ryggar...


Och det verkar som att väninnan uppskattade allt ändå. Så här skrev hon dagen efter - d v s idag- till mig.


Det värmde! Jag fick många applåder och varma ord från andra gäster också under kvällen *rörd*. En ung kille sa flera gånger att jag "var så kreativ". Gulligt. Jag vet i o f s inte om jag hade haft orken att lägga ner så mycket jobb på allt om jag hade jobbat...nu då jag är sjukskriven, så har det ju funnits mera tid. Tanken var inte -från början- att det skulle bli så mycket tok heller, men det har varit roligt att fixa och dona med. Jag har tagit lite vart eftersom, och inte jäktat..Och hon är verkligen värd allt jäkelskap!

Nej, nu ska jag försöka avsluta detta. Det gör jag med ett par bilder på brorsan som idag har skaffat en liten kattunge. Jag är ju uppväxt i en riktig djur-älskar-familj, så uppståndelsen var STOR då lilla "NEMO" anlände. Både min familj -som mamma och pappa- störtade dit för att beskåda den lille.



Han var dock svår att fånga på bild. Kattungar är ju inte direkt stilla av sig...

Nej, nu är det dags att sova. Anders börjar jobba imorgon (då det är slut på hans semester), och veganungen börjar i skolan (nian). Hon var inställd på att hon skulle börja på tis, så då vi väl blev att prata om det nu på kvällen -och hon insåg att det var måndag- så blev hon helt förstörd...

Äldsta dottern fick inte förlängt på sitt jobb (Clas Ohlson) nu. Hon får troligtvis komma tillbaka i oktober, men det betyder att hon blir arbetslös i någon månad. Hon hann dock inte mer än få beskedet- så satte hon och skrev ansökningar till andra ställen. Så henne är jag inte alls orolig för. MEN. Sonen som ju jobbar på ett asylboende kanske blir av med jobbet, då migrationsverket ska stänga boendet. Hans chef har överklagat beslutet, men det ser dessvärre mörkt ut...

HÄR finns det en artikel i tidningen om det hela. Det känns tungt.

Och jag då? Ja...bra fråga...det känns oroligt och tungt att inte veta VAD och NÄR....





PS. Då det regnade i fredags, så ställde vi in grillningen med de förståndshandikappade som Anders tränar i innebandy. Vi gör ett nytt försök till helgen som kommer istället.